Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Henriette von Zerbsten | Portrait of the Actress Babette Cochois (c.1725-1780), later Marquise Argens | Portrait of Frederick William I of Prussia | Elisabeth Christine von Braunschweig Bevern | Portrait of Sophie Marie Grafin Voss |
Related Artists:
Orozco, Jose Clemente
Mexican, 1883-1949 Mexican mural painter. When he lost his left hand at age 17, he abandoned architectural studies for painting, pursuing Mexican themes. As a caricaturist for a revolutionary paper, he explored Mexico City's slums and painted a series of watercolours, House of Tears, on the lives of prostitutes. The reaction of moralists forced him to flee to the U.S. in 1917, but in 1919 the new government of Álvaro Obreg??n welcomed him back, and he joined Diego Rivera and David Alfaro Siqueiros in creating large-scale murals for public buildings, in which he continued his radical social commentary. Again forced to abandon Mexico in 1927, he worked until 1934 in the U.S., where his style evolved and matured in murals from coast to coast. In 1934, his international reputation firmly established, he returned to Mexico and embarked on his most technically impressive and emotionally expressive murals, including Catharsis (1934),
helga ancher
född 19 augusti 1883 i Skagen, död 18 mars 1964 i Skagen, var en dansk konstnär (målare). Helga Ancher var dotter till konstnärerna Anna och Michael Ancher och förekommer som barn ofta som motiv i föräldrarnas målningar. Helga kom sedermera själv att utbilda sig till målare och studerade bland annat på Konstakademien i Köpenhamn samt i Tyskland, Frankrike och Italien. Även om hon aldrig blev blev lika känd för sin konst som sina föräldrar har en del av hennes tavlor kommit att betinga höga värden på auktioner. Föräldrarnas hem i Skagen lät Helga Ancher efter moderns död 1935 bevara i det skick det hade då och skänkte sedermera detta till en stiftelse, vilken 1967 kunde öppna konstnärsbostaden som museum.
George Henry Durrie
American Painter, 1820-1863,American painter. Durrie and his older brother John (1818-98) studied sporadically from 1839 to 1841 with the portrait painter Nathaniel Jocelyn. From 1840 to 1842 he was an itinerant painter in Connecticut and New Jersey, finally settling permanently in New Haven. He produced c. 300 paintings, of which the earliest were portraits (e.g. Self-portrait, 1839; Shelburne, VT, Mus.); by the early 1850s he had begun to paint the rural genre scenes and winter landscapes of New England that are considered his finest achievement. His landscapes, for example A Christmas Party (1852; Tulsa, OK, Gilcrease Inst. Amer. Hist. & A.), are characterized by the use of pale though cheerful colours and by the repeated use of certain motifs: an isolated farmhouse, a road placed diagonally leading the eye into the composition, and a hill (usually the West or East Rocks, New Haven) in the distance. By the late 1850s Durrie's reputation had started to grow, and he was exhibiting at prestigious institutions, such as the National Academy of Design. In 1861 the firm of Currier & Ives helped popularize his work by publishing prints of two of his winter landscapes,